förstår inte folk som inte bara kan vara glada för sina vänner skull. visst, förut va jag också sån som tyckte att man inte skulle dissa sina vänner för sin pojkvän. och de ska man inte. men när mina vänner skaffar pojkvän så blir jag bara så himla glad för deras skull, helt seriöst. jag mår bra när mina nära och kära mår bra. men de kanske är för att jag vet hur det är att vara kär själv? eller?
som när fia skaffade pojkvän. då blev det så att vi umgådes mycket mer sällan än vi redan gjorde, och klart de va trist, men jag älskade att se henne så kär och lycklig. och jag vet att även om vi aldrig ses så kommer vi vara bästisar, livet ut. jag skulle aldrig lämna henne för att hon hade skaffat pojkvän och inte träffade mig likamycket.
jag älskar henne lika mycket ändå.
ni som haft pojkvän själva borde ju fatta. är man så kär så vill man bara vara med honom helahela tiden.
och det är ju faktiskt bara på helger och lov som jag träffar min pojkvän. och om ni inte ens frågar om jag vill leka när ni vet att jag antagligen inte är med honom så kan ni ju inte klaga heller............. eller?
anklagar inte någon eller anser att nån måste ta åt sig, säger bara som det är :)
PUSSAR TILL ALLA